Sitter och tänker tillbaka hur det var idag för tre års sen.. 13/7 - 06 Jag skulle lägga mig och vila lite, hade haft fövärkar dagen innan och kände mig alldeles matt. Klockan var 15:00 ca, och precis när jag la ner huvudet på kudden så "small" det till.. Vattnet hade gått.
Jag fick panik och fattade först ingenting.. Fick ringa ner till Två Hjärtan och tala om att det var dags.. Då hade inget hänt mer än att vattnet gått. När jag ringde in till BB för att kolla av, var allt fortfarande lugnt. BM tyckte att jag kunde gå och vila och vänta in värkarna. La på luren och.... Kan klockan varit 15:30 !? tro när värkarna satt igång.
Det var ju verkligen en smärta som inte går att beskriva. Jag hade varit orolig att jag inte skulle förstå att det var värkar och sen komma in försent, haha.. Men man VET =)

Vi hade kontakt med BB hela tiden som tyckte att vi kunde vänta.. Men värkarna blev bara kraftigare och tätare, så vi åkte in.
Väl där kunde jag nog dödat för att få åka hem och slippa ha ont.
Det var ju en massa saker som skulle göras.. och tillslut var smärtan så enorm att jag valde att ta EDA:n Trots att jag lovat mig själv att inte ha något hjälpmedel. Men så var det, och helt plötsligt var värkarna borta.

Tror jag började krysta 23:00? och klockan 00:17 den 14:de Juli 2006 låg min fina Prins William på min mage, allt det onda var borta och glömt. Vi hade fått en frisk underbar son, det går inte att beskriva vilken lycka...!

Jag har glömt massor och skriver säkert konstigt, men jag hoppas att ni får lite koll iaf.

Nu räknar vi ner prinsen 3års dag. Stora killen..!



Natti natt, fixa lite, sen sängen...!