Nu har jag tagit helgen. Skönt men känns ändå värdelöst när inte Will är hemma. 
Ursäkta, jag vet att jag låter extremt negativ heeela tiden, men det är jag inte.
Känns liksom bara som att världen "stannar upp" när jag blir ensam. Går bara och väntar på att mammas älskling ska komma hem.
Det är inte ett dugg nyttigt att känna så, det vet jag. Men vad ska man göra åt det?
Mina vänner har sitt, vill inte hänga dom i r*ven hela tiden, nåt intresse mer än film och musik har jag inte. Jo dansen, men den kan man liksom glömma om man bor i filipstad och inte har körkort! Promenaderna har jag iofs, får väl hålla fast vid det. =)

Ojdå, det vart en massa "tycka synd om mig själv" text där, but thats ok, right? 



kaffe med isabell står på schemat, sen fika på stan med Isa, sandra och carro... kanske mickis också? ;)